PETER FRIDELL, en av Knallens äldsta medlemmar har gått bort
I lördags hade Knallen sitt 35-års jubileum med flera olika aktiviteter. En av dom var att pröva på simning och Joakim Sandström och undertecknad skulle ha hand om denna aktivitet. Jag tog hand om nybörjarna och Joakim resten. En av nybörjarna var Peter och till min förvåning var han riktigt bra på att simma. Lite instruktioner om andningsteknik sedan satt tekniken där. Vi skojade om att han hade en ny karriär framför sig. Han sken hela han och var uppriktigt både nöjd och glad för att det gått så bra. Senare på eftermiddagen hade vi en liten förfest hemma hos Peter, vi var 6-7 st av Peters tränings kompisar, både i löpning, cykel och skidor. Många gamla minnen, hög volym och mycket tjöt och skratt. Efter några timmar bar det av till jubileet i Norrbystugan vid Ramnavallen. Där pågick festen framtill småtimmarna och Peter var glad som en speleman, som alltid. Som bevis på att han var en bra simmare hade han sitt simborgarmärke på kavajslaget. När festen var slut hade Peter, Bengt Axelsson och jag sällskap hem, vi skildes vid andra sidan Ramnavallen. Bengt och jag gick till Almåsskolan för att ta bussen och Peter gångtunneln under järnvägen . I Bengtsbacken fick han en svår hjärnblödning, föll ihop och vaknade inte mer. Det känns svårt att veta att han föll ihop sa snart efter vi skilts åt, men jag har talat med sjukhuspersonalen och dom säger att blödningen var så svår att vi hade inte kunnat göra något ändå.
Några minnen ifrån Peter:
Han gick med i Knallen 1986 och var en av de äldsta medlemmarna i föreningen. Han var en idrottstalang och hade kunnat bli riktigt bra men han ville ha sin träning för att ha kul och må bra. På -90-talet när vi sprang som mest fanns det alltid en tätklunga och Peter hamnade alltid 30 meter bakom, men där låg han oavsett hur långt vi sprang. Eftersom han hela tiden såg tätklungans ryggar behövde han inte bry sig om var han sprang så orienteringsförmågan var väl inte på topp. Vi utgick från Hestra och sprang på alla stigar som finns däruppe och en dag kom Peter och sa att han hittat en ny stig som var jättefin att springa på. Vi andra såg lite frågande ut och sa att det finns inga stigar häruppe som vi inte har varit på, men han stod på sig och ville visa. Det visade sig att på hans nya stig hade vi och han sprungit minst 100 ggr. Han hade aldrig sett stigen, han såg ju bara ryggar framför sig och behövde inte titta på omgivningen. Efter denna episod brukade jag säga till Peter att om han skall springa själv så bör han springa runt Byttorpssjön och så länge han är blöt om samma fot så hittar han hem.
Peter var en jättefin kompis, han hade glimten i ögat var snabb i repliken och jag kommer att sakna honom på spinningen. Han brukade sitta rakt framför mig och om jag sa något oövertänkt fick jag omedelbart en replik från Peter. Han var en glädjespridare och vi kommer att sakna honom på våra pass.
Jag tror ändå att Peter fick en fin sista dag. Han lyckades nästan bli simmare, Han var på fest och han fick tjöta omkring på det sättet som han gillade bäst och tillsammans med sina träningskompisar. Att sedan få göra sitt sista träningspass i Bengtsbacken, ett ställe som alla gamla knallar har en hat/kärlek till, där har vi sprungit upp och ner massor av gånger.
Nu får Bengtsbacken ytterligare en dimension, det var där Peter Fridell lämnade oss.
VILA I FRID PETER
Träningskompisarna genom Göran Magnusson
