Då var ännu ett 100 kilometers lopp i Biel avklarat, det var det tredje i ordningen. Det första loppet var för två år sedan och då var målsättningen att klara mig igenom loppet. Tiden då var13:48. Förra året blev det en rejäl sänkning med hela två timmar. Tiden då var 11:48. I år kände jag att jag hade mer att ge. Jag hade till och med tids ambitioner på ett så långt lopp som 100 kilometer. Det låter ju ganska vansinnigt igentligen. : ) Min målsättning var uppsatt på att försöka klara elva timmar, men mycket kan hända under ett så långt lopp så man vet aldrig.

Jag började tänka på loppet redan flera veckor innan starten. Började att programmera hjärnan för stundande uppgift. Försöka att ställa in huvudet på hur jag skulle löpa dom 100 kilometerna. Jag vet inte hur många gånger banan rullat runt i skallen på mig. Sista veckan innan starten blev det bara vila och jag försökte att äta och dricka mycket. Blev mycket godsaker att stoppa i sig.

På startlinjen den 11:juni klockan 22:00 kände jag mig fruktansvärt laddad och fokuserad för att hålla igång hela natten. Dom två ölen på dagen verkade ha gjort sin verkan. : )

Jag hade som plan att springa en timma per mil så länge det var möjligt.Jag öppnade i utsatt tempo, nästan lite väl fort dom första kilometerna det gick så fort som 5:15 fart. Jag sänkte aningen och passerade första milen på 56:30 minuter. Vid 23 kilometer väntade farsan på cyckel, han skulle följa med som coach denna gången. Det var skönt att ha med någon att små prata med under loppet. Vid Oberramsern som var första tidspassering hade hade jag tiden 3:46:44. Dit var det 38:5 kilometer. Jag höll tempot som planerat och tuggade på upp mot 5 mil utan större besvär.

Efter fem mil kom min första och enda riktiga svacka under loppet . Kilometertiderna sjönk en aning, men jag tuggade på under månens sken och försökte att tänka positivt. Jag närmade mig Kirchberg som var den andra tidspasseringen under loppet. Dit är det 56,1 kilometer. Tiden där låg på 5:41:53. Efter min svacka på några kilometer var det härligt att få stanna lite och få i sig lite näring i form av coca cola och lite annat småsliskligt. Jag tog mina förnödenheter och traskade på en bit innan jag började löpa igen. Nu började den delen av sträckningen som kallas Ho Chi Minh leden, en led i skogen som är ungefär en mil lång. Här fick inte farsan cyckla med utan han fick möta upp mig vid 67 kilometer igen.

Jag kände mig fortfarande lite småseg, men i skogen hade jag kommit ikapp en annan löpare som hade en behaglig lunk. Jag la mig taktiskt bakom honom i 7 -8 kilometer. Han fick mig att känna flytet igen i löpningen. Man kom på lite andra tankar igen. Detta var ett taktiskt drag som tog mig ur svackan. Vid 67 kilometer väntade pappa igen på cyckeln. Kändes gött att få prata lite igen. Nu var det inte så långt till den tredje tidspasseringen i Bibern. Dit var det 76,6 kilometer. Nu stod klockan på 8:06:05.

Vid 80 kilometer köpte vi lite raket bränsle som skulle få mig de sista två milen in mot målet. Jag snackar om öl naturligtvis! En fruktansvärt god sak att skölja ner allt sött och äckligt man ätit under natten. Det räckte med några munnar för min del. Jag löpte på och vid 90 kilometer kastar jag ett öga på klockan och inser att jag har en timma och 20 minuter på mig att klara 11 timmar. Nu kände jag att detta kommer gå vägen! Jag bränner av sista milen på 1 timma och 2 minuter och i mål står tiden på 10:42:18. Jag klarade det! Det gick!  Jag är fantastiskt nöjd och glad i mål. Ett lyckorus utan dess like infinner sig i kroppen.

Nöjd och belåten efter nattens bravader tillbringades resten av dagen till att inte göra någonting. Det var ett kämpande att förflytta sig från solen tilll skuggan och tvärtom hela tiden. I solen var det för varmt och i skuggan var det för kallt. Blir väl så när kroppen är såpass medtagen.

Sista dagen spenderade vi i Zurich med lite sightseeing och täta stopp på pubarna. Från Zurich tar det 1,5 timmar med tåget till Biel, så det är smidigt att ta sig dit. Tåget går från flygplatsen raka vägen till Biel. Vi flög med City Airline från Göteborg. Det tog cirka 2 timmar. Borås till Biel tar bara 4 timmar ungefär med alla transporter. Vore skoj att få med sig lite folk nästa år? Knallen enda jetmotor Kalle Björklund har nästan utlovat att han ska försöka sig på dom 100 kilometerna nästa år. Det går både hel och halvmara också för den som önskar och så finns det även staffet. Då är det 5 personer uppdelat på dom 10 milen. Springer man dom kortare varianterna startar man halv elva på kvällen, en halvtimma efter 100 km. Kan ju vara lite udda att göra en natt marathon. : )

Tack för mig!

Johan Olausson